Välkomna till Bredsjö Herrgårdar!

Vi hoppas att Ni ska trivas hos oss, njuta av den vackra naturen, de vackra husen och den historiska miljön. Vi för vår del ska ta hand om allt som hör till boende, mat och lokaler, för konferensen, festen eller vad det nu är som lockat Er hit. Er trivsel är vårt kvalitetsmärke och en förutsättning för vår vidare utveckling. Men det är gårdens historia vi ska berätta om.

Från 1400-talet till 1860

  Ja, Ni har kommit till en anrik bygd, historien om Bredsjö börjar redan på 1400-talet. Här fanns då en och annan nybyggare och några svedjebönder, men på den tiden var det vackra Bergslagen mest okänd storskog.

  I början av 1600-talet kom så finnarna invandrande ifrån Savolax i norra Finland. De bedrev svedjebruk till att börja med, men hyttornas och gruvornas utveckling gjorde det svårt att fortsätta. Skogen blev en bristvara och 1640 förbjöds svedjebruket. Det sägs att den som först började med järnhantering i Bredsjö var en finska vid namn Slapran. Hon ägnade sig åt hammarsmide. Järnet togs från kringliggande småhyttor. En av hennes bröder lär ha varit den som byggde första hyttan i byn.

  År 1676 fick H. J. Hildebrand privilegie­brev samt 3 års skattebefrielse för anläggningen som vuxit fram, då byggdes också den första masugnen. Disponenternas och Bruks­patronernas tid tog vid.
Järnhantering var en eftertraktad verksamhet, som kapitalstarka släkter satsade pengar i. Särskilt eftertraktade var bruk som i sin ägo hade malm, skog och vatten samt att det fanns god tillgång till duktiga arbetare. Bredsjö hade allt detta. Oftast var ägarna av bruken bara ekonomiska intressenter, som för skötseln hade dugliga arbetare och tjänstemän. Själva arbetade de i Kungliga Huvud­staden, så brukens vackra herrgårdar var mer patronernas sommarresidens. 

1740 övergick bruket till Detlof Heike (den tredje), som även köpte hade flera bruk i sin ägo. Heike var beläst och hade studerat matematik, lagfarenhet, bergshantering, mineralogi och kemi, han arbetade i Bergskollegiet och var även invald i Vetenskapsaka­demien. År 1752 anhöll han om ”at blifva hugnad med adelig sköld”. Detta beviljades och han blev
Detlof Heikenskiöld. Han var mycket rik och vid sin död efterlämnade han ett arv på 1 381 139 daler kopparmynt, vilket idag skulle ha ett värde på ca 127 479 130 svenska kronor. Bruket kvarstod i släktens ägo till mitten av 1850-talet då ett aktiebolag bildades.

  I samband med att aktiebolaget bildades övergick bruket i justitierådet Knut Olivecronas ägo, farfar till professor Herbert Olivecrona. Olivecronas arbete var positivt för både bruket och byn, något som inte minst kom arbetarna och deras familjer till godo. Tyvärr förskingrade en förvaltare en stor summa pengar och i slutet av 1800-talet tvingades Olivecrona sälja bruket.

Epoken Lars Larsson 1860 - 1909

  Så kommer vi fram till maj månad 1860. En ung man, son till en bergsman, hade börjat sin vandring en tidig morgon i Nordmarkshyttan utanför Filipstad. När solen började sjunka i väster var han framme i Hjulsjö och hungrig som han var gick han in i handelsboden för att köpa något att äta. Handelsmannen Åkergren blev mycket tilltalad av den unge värmlän­ningen och innan kvällen var över hade Lars Larsson, född i april 1842, fått anställning som bodbiträde. Lars visade tidigt prov på affärssinne och arbetsamhet, vilket i framtiden skulle leda till stora framgångar.
Granne med handelsboden låg Nämndemansgården. Där fanns 14 barn, varav ett var den söta och rara Erika, född 1836. Hon började nu ofta göra sig ärenden till handelsboden. Vad hon såg hos Larsson är svårt att förstå, ty vacker var han inte, men han visste ju vad han ville och snart var de unga tu både förlovade och gifta. Som nygifta levde de mycket torftigt, i en förfallen gammal stuga och ägde bara det nödvändigaste. Men Larsson visste ju som sagt vad han ville och snart hade han fått anställning som inspektor i Lesjöfors.

  Som 30-åring var Larsson mogen att starta något eget och då hade han också inköpt Stora Gården i Hjulsjö, dit familjen flyttade. Larsson var orädd och driftig och bygden blomstrade. Utan både teknisk och boklig bildning uträttade han ändå väldigt mycket. Han såg t.ex. till att en kraftledning installerades till gruvorna, landets första magnetiska malmseparator togs i bruk, Sveriges första linbana, som var 7 km lång, för frakt av järnmalm byggdes samt häst­banor för malmtransporter. Pengarna flöt in och han var inte sen att investera i förbättringar.

  1892, året Lars Larsson fyllde 50, köpte han Bredsjö Bruk, bildade aktiebolag och familjen flyttade från Hjulsjö till Herrgården i Bredsjö. Hyttan byggdes om, det grävdes en 3,5 km lång kanal från en skogssjö norr om byn och i änden på kanalen fanns en turbin som drev ett linspel till hyttan. Senare byggdes en kraftstation vid Stora Bredsjöns sydöstra strand, han anlade ett anrikningsverk och Sveriges första brikettverk. Larsson höll alla trådar i sin hand och följde sitt stora företag i minsta detalj. Bruket sysselsatte i början av 1900-talet drygt 400 personer och det tillverkades 15 000 ton tackjärn per år. Malmen kom uteslutande från egna gruvor.

 Larsson hade också, vid sidan av sitt arbete med bruket, blivit en betydelsefull person. Han var landstingsman, satt med i bankstyrelsen, brandstodsbolag och hypoteksförening. Efter­som gästfriheten hos Larssons var stor räckte snart inte Herrgården till. 1902, samma år som Larsson fyllde 60, stod den nya Herrgården klar. Den var byggd i norsk stil och hade både mathiss och vattentoaletter. Det nya hemmet gästades ofta av landshövding och biskop, brukspatroner från kringliggande bruk, professorer från Tekniska Högskolan samt kamrater från riksdagen, för Larsson hade vid den här tiden också blivit riksdagsman. Vid stora helger och högtidsdagar samlades hela släkten i Bredsjö.

  I samband med 60-årsdagen donerade Larsson 20 000 kr till Arbetarnas Sjukkassa, som instiftats tidigare med en grundplåt på 10 000 kr. Han uppförde en vacker och välbyggd fattiggård som skänktes till Hjulsjö socken och vid Erika Larssons 70-årsdag gjordes en donation till ett barnhem. Patron Larsson åtnjöt stor aktning och respekt i bygden.

  1905 inköptes Stjernfors - Ställdalen, en sulfitfabrik byggdes och pappersbruket utvidgades. Det krävdes stora investeringar och bankkrediter men det var inga problem, bankerna nästan trugade pengarna på Larsson. 1907 började det synas tecken på sämre tider. ABol Järnexport ställde in betalningarna och det blev allt sämre om pengar. Bankernas attityd förändrades, all kredit drogs in och att storstrejken inträffade 1909 förbättrade knappast situationen. De ford­rings­ägande bankerna bildade tillsammans Ställdalens Intressebolag och i mars 1909, under hot om konkurs, överlämnade Lars Larsson samtliga aktier till det nybildade bolaget.

1910 - 1960

  1910 avled Erika Larsson. Hon begravdes vid Hjulsjö Kyrka, på den kyrkogård som Larsson, genom donation, skänkt hjulsjöborna. Detta till trots orkade Larsson, med okuvlig vilja och energi, börja om på nytt. Med lån från gamla vänner förvärvade han Pershyttan, strax utanför Nora, som under hans ledning utvecklades till en god affär. Det såldes under nästa högkon­junk­tur med bra förtjänst.

  1918 flyttade Lars Larsson till Stockholm. Den värmländska gästfriheten bevarade han livet ut och hans hem var en kär samlingsplats. Han avled 1922 och ligger begravd vid sin kära hustrus sida på Hjulsjö kyrkogård. Efter att Lars Larsson lämnade nya Herrgården flyttade det aldrig mer in någon riktig brukspatron, endast en enkel och anställd disponent.

1960 till idag

  På 60-talet var Bredsjö en levande by. Det bodde 2 000 personer i byn och man hade skola, post och affär. Sista skiftet på bruket gjordes 1962 och bygden började avfolkas. Affären och posten slog igen, skolan lades ner och alltfler flyttade. Det enda som finns kvar av bruket idag är resterna av en masugn och den gamla smedjan.

  1980 köptes Herrgården och flyglarna av ATF, Arbetarnas Teaterförbund, och
Bredsjö­gården bildades. Här bedrevs teaterutbildning och ett behandlingshem för ungdomar på glid. Arbetskooperativet Bredsjö Hytta startades, vilket drev jordbruk, snickeri, gjuteri, affär och dagis. 1987 gick dock kooperativet i konkurs. Snickeriet och gjuteriet lades ner. Jordbruket såldes till Lars-Göran Staffare som idag driver Bredsjö Mjölkfår AB. Dagiset och affären fanns kvar till 1995. 1994 gick även Bredsjögården i konkurs.

  1 juli 1994 köptes gården av Bo Qvarnström. Kanske finns det kvar något av Lars Larssons okuvliga vilja i väggarna, för här har renoverats och byggts så det står härliga till och idag kan vi presentera den här vackra och trivsamma konferens­anläggningen. Gården har 51 rum med 87 bäddar. Alla rum utom fyra, med egen dusch och toalett. Vi erbjuder kurser, konferenser, helgpaket, middagar, bröllop och andra aktiviteter. Några av våra kännetecken är hemlagad mat, hembakt bröd, personlig service samt omtanke, precis som vår vision säger:
Vi ska driva ett kurs- och konferenshotell med personlig service och omtanke, där alla ser, och är lyhörda för, våra gästers behov. Gästernas trivsel är vårt kvalitetsmärke och en förutsättning för vår vidare utveckling.